Domböcker

Fristad krog ska byggas 1650

Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:18 (1650-1651) Bild 170 / sid 27

1650-01-11

Beviljade samtliga häradsbor samma dag att vilja till Fristad krogs uppbyggande av var skatte och Kronogård köra 2 stockar och var frälsegård 1 stock var om 16 alnar lång, och detta skall ske under detta året.

Fristad brinner 1653

Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:36 (1654-1657) Bild 430 / sid 27

1654-02-03

Samma dag framkom Cnut Pedersson och Peder Bengtsson i Frÿstad i Tååbÿ sochn och högligen Sÿn stoora olÿcka beklagade att den 5 decemb: nästförleden upkom oförmodeligen en hetsig wådeld och opbrände deras huus, all deras spannmåhl, både det som uptröskat var, såsom och det få som tröskat var, sampt höö och foder. Cnut fick allenast behålla 2 stufwor, men Peder Bengtsson allenast ett sköfve, hvilka bägge hade välbÿgde gårdar aff de bästa i häradet, hvilka begära tingsbevÿs till vår nådige öfverheet, at öfverheeten täktes medh nåder anser theras bedröfliige och fattiga lägerheet, och göra med han en nådig förmedling på deras skatt och utlagor, hvilket rätten befann christerligt, och them bevilliadde.

Dråpet i Fristad på bonden Knut Persson

Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:37 (1658-1662) Bild 1160 / sid 61 och framåt

1659-05-11

Samma dags kåm för Rätten Knut Persons effterlåtna änkia, hustru Maria Bengts dotter i Frÿstadh och klagligen angaf huru såsom Hr. Kongl. Maÿtz. wår allernådigaste Konungs Lifknekt Jonas Höök, hafver nu förleden d.18 Aprilis medh sitt Svärdh till döds stungit hennes man Knut Persson i Frÿstadh, då benämnde Höök ifrån ifrån .. Kongl: Maÿst. och till Ståckholm resa skullä, Och framkåm för rätten en 20 åhrs gammal drängh, Nils Ravaldson benämnd som hade skutsat till Frÿstadh tillstädes war, när samma slagsmål skedde och effter aflagd ed sålunda witnade att när Jonas Höök kåm rÿdandes til gästgifvare gården i Frÿstadh, stodh Nils Ravaldson där på gården hos gästgifvarens drängar, straxt begiärade Jonas häst, sade sigh hafva hetsiga ähränden och måste fort, då svarade en af gästgifvarens drängar där wara inga hästar hemma, uthan gick till närmaste grannen Knut Perßon, att skaffa häst, vad emädan något drögdes medh hästen gick Jonas Höök in i Stugan till gästgifvarens hustru och begiärade frukost i den han förbetalning bekåm, 1: och som han fått tillbordig och fick sigg medh, kåm grannen Knut Persons poike ingångandes och hade satt hästen på gården och sade att Knut will hafva för honom till Färgestaden 14 ör S:m. Då frågade Jonas gästgifvarens hustru huru långt dät räknas mellan bägge gästgifverien, svarade hon 2 mÿl då frågade Jonas poiken huarföre hans husbonde will taga öfver gästgifvar ordningen, sägandes wäl kan iagh gifva 2 ör ……..penningar, men det förtrÿter migh att iagh skall gifva öfver Cronans ordningh, poiken svarade iagh råder der intet om tÿ husbonden befalte migh säga om i wille icke så mycket gifva, så få i ingen häst, därmedh gick poiken ut, jag rÿder hästen hem igän, när Jonas hade fått sigh mat, gick han uth och wille lägga sin sadel på Knuts häst och efftersom hästen war hemmreden, och Jonas wille fort, tÿ skickade han åter en annan aff gästgifvarens drängar, till Knut och begiärade att han mot penningar ährläggiande kunde bekåmma hästen effter Cronans ordning, till nästa gästgifvare.

När gästgifvare drängen kåm sade han att Knut war bortgången uthi ett svedielandh, kunde för dän skull Jonas för sin hetsiga resa inthet längre töfua uthan nödgades gå siälf uthi Knuts gårdh och ährfara om han kunde få hästen för penningar och när han kåm mötte han Knut i Portskifuet och hade en yxa i handen, då sade Jonas Höök till Knut ähr i för godhe att låta Cronans folk bekåmma häst för penningar, svarade Knut inthet tvingar du någon häst aff migh, will du twinga digh till häst så gåå i andra gården, då ryckte Jonas uth sin wäria och slog Knut öfver hufvudet, strax slogh Knut honom igän med yxhammaren ett slagh och en blånadh i pannan, sidan hafver Jonas Höök uthi samma furia stungit Knut ett Stingh med samma wäria uthi vänstra sÿdan, huar aff affledhne Knut Person då strax där på platsen blef dödh liggiandes, altså fick Jonas ingen häst, uthan moste rÿda medh den samma hästen därom som han af den förrige gästgifvaren låndt hade, sålunda war den berättelse, ofuanbemälde Nils Ravaldson här för rätten :/ effter giord Edh å Book, giorde huar emot målsäganden Knut Persons hustru Maria Bengts dotter ej mädh skäl näka eller motsäga kunde, uthan framhade en ungh drängh Måns Larßon b:dt, dän drängen Knut Persons Broderson, som war hemma i gården när slagsmålet skedde och däth samma berättade, undantagande han föregifver att Jonas Höök skulle hafva gånget uthi Knuts gårdh med wredz modh och sagt om Knut, iagh törs sticka min väria igenom honom, dät Måns Larsson ej kunde bewÿsa, ej häller gifs honom här uthinnan något witzordh, häradsborna berätta att den dräpta, Knut i Frÿstad, hafva warit en Bullersam och redligh man. Nämbden hade denna saak, medh största flÿt öfvervägat och mädan fulkåmbligen pröfvas att Jonas Höök hafver uthan alla lifsnödh medh sitt Svärdh till dödz stunget Knut Persson i Frÿstadh, Tÿ dömbdes Jonas Höök effter och Gudz och Wärßligh lagh, Gen. g. Exod 21 Lev: 24 Maÿ 26 och dråpmål .. 2 cap: ifrån lifuet. Doch dätta uthi all underdånighet, den högl: Kongl: hofrätt öfver Giötharÿket, hemstält. Målsäganden som ähr den dräpnes hustru, låter sigh nöia huadh Gudh, och höga öfverheeten här uthinnan täckes giöra, som medh föliande attest aff hennes kyrkioherde och några nämbdemän, gifuen uthwÿsar. Dråparen Jonas Höök, fördes åter i fängelse på Stägeborgs Slott att förwaras, till höga öfverhetens nådiga resultion. Ähr wethandes att wÿ underskrefne hafva warit på Jonæ Hööks wängnar hoos Sal. Knuts i Frÿstadh effterlåtna Enkia och barn, och bedit dem ganska flijtigt om wänskap för dhet hetsiga, och oförmådda fall och dråp, han ähr kåmmen uppå, som omständigheterna här till i Rätten opskrefne äre, och hafva dhe Swarat, att effter han war aff Hr Kongl. Maijtz. wår allernådigste Herre och Konungh utsänt,  Riksens sakers beställande Skiuta the och domen till Gudh och Kongl: Maijt och där mädh måste sigh nöja låta.

 

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:37 (1658-1662) Bild 1470 / sid 123

1659-08-09

Ibland andra ährenden den dagen förhandlades framkåm för rätten, Knut Perssons efterlefverska Enkia, Hustru Maria Bengtsdotter i Frÿstadh och tillfrågades om hon wille förlåta och tillgifva Jonas Höök, för det oförmedliga och hetsiga dråp, han på hennes man, begaff hafver, där tillbad hustru Maria, …. att hon står intet effter hans lÿff, uthan will honom …. giorda förlåta, och ställa sådan uthi Gudz och höga Öfverhetens … heder?. Och där få hända kundä, att ben. Jonas Höök kåm uthi hennes huus, då wille hon jiöra honom aldt godt, och gifva honom Öl och Malt? Att Knut Perssons hustru, Maria Bengts dotter, så här för sittiande Rätten, berrättat hafva: witnnade?

Krögare & mördare Johan Olofsson

Anno 1668 den 14 octob: ordin: Ting hölts med Biörkekinds å väl Tingställe Küddbÿ. Närvarande Cronans Befallningsman Mr Nils Jönsson och härads nämbd.

Samma dagh kom för rätten H. Brÿta Andersdotter i Fÿrbÿtorp i Tååbÿ sochen och gaf klageligen tilkänna, dhet hennes Sahl. Man Soldat Olof Håkanson, är dhen 17 Aprilis  näs#, af Krogaren i Frÿsta Jahan Olofsson, med en räffelbössa?, til döds skiutin, och tÿ begeiärade H. Brÿta Andersdotter, at bond. Jahan Olofson för samma drååp, som han på hennes Sal. man föröfinnt? hafner, män tilbörligen pligta. Des beropade sig både åklagaren som dråparen opå.

En soldat Jon Person benämnd som om samma dråp i dhen der närvarade war: skal .. vetskap hafva. Hvilken Jon Persson effter aflagd ed å book sålunda witnande at emedan Soldaterna voro ut commanderade, och han skulle föllia Olof Håkansson gick han ofvan bordt. den 17 Aprilis til Krogaren Jahan Olofson, hvarest Olof Håkansson stadder war, och då dhe både tillÿka med Krogaren i farstun ut # genom sit stoop ööl, gingo sedan benämnde soldaten ut på gården: då han kom en krigspräst H. Måns Sommelius till krogen, dhen soldaterna fölgdhe in i krogarstugan och som samma präst dher lånta huus och straxt lade sig i krogarens sätostugu, gingo åter soldaterna ut ÿ gården. Såsom och då klagade sig Olof Håkansson för sin commerát denna Jon Person at Jahan krogarens hustru, hade i hans frånvaro varit hos hans hustru i Fÿrbÿtorp, och der ransakat både kopp och kaar, för dhet at # lÿten grÿs war för krogaren förekommen, och at krogaren för dhen orsaak skulle för söö löpa, då förmante Jon Person honom til stillhet och at han wille tänkia på, dhet til weckan, skulle lägga ihoop sina saker, dher på lof… sig Olof Håkansson intet perlemente willia giöra. Tÿ gingo dhe åter in i stugan igen och begÿnte ånÿo til at dricka ööl så wäl som tobak, då tog Olof Håkansson op et lius som han hade hoos sig, och dhet optände, och när samma lius war utbrunnit, frågade dhen afledne Olof Håkansson, om honom icke skulle bestås Tobaks lius på krogen, då sände krogaren denna soldaten Jon Persson, med 1 öre Kopp. Mt til Joan Håkansson i Frÿsta, at dhen kiöp lius och när han kom igen med liuset, tog krogaren in ett stoop ööl, och sedan dhet war utdrucket, wille han gå til sängs och läggia sig: då begÿnte Olof Håkansson åter urgera? deer på at krogarens hustru hade ransakat i hans huus, säjandes dhen hafva land som lejer: Tÿ sadhe krogaren Jahan Olofsson åth sin hustru, som då hade lagt sig, at hon skulle stå op, och försvara sig för Olofs tiltaal, och at krogarens hustru nekade til såå ransakning, och sig deer öfver förifrade, och sadhe at Olof deruthinnan sporde sanningen: Tÿ bads Olof Håkansson at krogaren skulle stÿra mun på sin hustru, dher medh dhe hvar en annan, begÿnte med ondo föräria, och  hastas i hvarför och prästen som deer hade lånt huus, stod op af sin säng, och sade sig förundra, dhet huset för sådant … och svordom, icke förneka. Och at han om denna händelsen skulle låta Landshöfvdingen en attest bekomma, och wille lähna huus annorstädes och bägge soldaterna fölgde honom först til Nils Larssons port, och när dhe dher intet sluppo in, gick denna soldat Jon Persson nu prästen til Jon Håkansson i Frÿsta, dher prästen lånte huus och när Jon Persson sade hulpit honom i säng, badh han god nat, och deer ifrån afftädde. Och när han kom til Jon Larssons grind i Frÿsta, mötte honom hans cammerat, den afledna Olof Håkansson, och at Jon frågade hvar Olof hade warit, sade sig han hafva legat på Nils Larssons taak, och lÿkas til hvads dhen inan talades; Wÿdare bads Joan Persson denna sin stalbroder Olof Håkansson föllia sig til Clas i Blinnesta, dÿt dhe samma affton lagde woro, hälst emedan Joan intet … wille dricka. Joan til Olof nekade, och emedan hans lius war opbrunnit i krogen, sadhe han sig willia gå dÿt effter et lius dhet han skulle bära til sit torp, och läga sina saker resfärdiga til dagen näst deer effter. H…fö.. och Olof Håkansson förmedelst Joan Persson flÿtiga begiäran lofvade? sig den natten ingen orningsheet willia åstadskomma. Män när dhe nu åter kommo på krogen, hade krogaren stängt stugudörren. Tÿ rÿckte Olof Håkansson några gånger i dörren, badh släppa sig in, svarade krogaren Jahan Olofsson, om du kommer in så skal du aldrig komma uth med lifvet, då badh Olof at krogaren wille gifva honom et stÿcke lius, så fingo han gå sin koos. Och när Olof Håkansson hvarken slap in, eller bekom något lius gick offan benämnde Olof till krogarens fönster, dher drog uth en lÿten wärja, som han på sig hade, och slog sönder ett krogarens fönster, och i dhet samma gick wärjan twärt af in widh fästert. Då sade krogaren Jahan Olofsson inne i stugan sig skola skiuta honom ihiäl. Dhen til svarade Olof Håkansson, du hund, du skiuter mig intet. Och at krogaren Jahan Olofsson då med sin räffelbössa skiöt igenom dhet fönstret Olof sönder slagit hadhe, och träffade Olof Håkansson som et steg stodh ifrån fönstet med bösselodhs? igenom bröstet. Dher af Olof Håkansson straxt blef dödh, och alldrig meer talade. Sålunda war dhen bekännelse och witnesbörd, som soldaten Joan Persson om detta dråp her för rätten giorde. Tÿ tillfrågades dråparen Jahan Olofsson om så är tilgångit som nu refererat är. Dher til han svarade, och sådant alt frÿwilligen bekände, och han uthinnan ingo inlagor kunde, an månda utan allenast i försvar föregaff, at när soldaten Olof Håkansson, hade slagit sönder hans fönster skal han stucket wärian igenom fönstret in i stugan, dhet dråparen ej bevisa kundhe.

Nämbden hafver denna saak, medh största flÿt öfverwägat och medan offan benämnde dråp som krogaren Jahan Olofsson i Frysta, på soldaten Olof Håkansson i Fÿrbÿtorp h… begångit, befinnes wara skett af frÿ willia och utan allo lifsnödh. Tÿ dömbdes Jahan Olofsson effter Guds och evärdig lag: Gen:4 Ekod:21 Num:35 och dråpmål. balken 2 capit: ifrån lifvet. Dock detta den Högl. Kongl. … hofrät i alsom största underdånighet hemstelt.

Effter undgången domb, fördes åter dråparen Jahan Olofsson i Fängelse igen.

Målsäganden som är dhen dräptes hustru, står intet effter dråparens liff.

 

Tåby dödbok CI:1 (1665-1697) Bild 42 / sid 75

1668 maÿ d.6 Oluf Håkansson: soldat  i Fÿrbÿtorp som blef ihiählskiuten af Jahan Olufsson Krogare på Fristads krog mellan den 17 och 18 april om natten.

 Vad hände sedan?

Krögaren Johan Olofsson är vidare nämnd 1679 i Kuddby vigselbok då hans hustru gifter om sig då han själv har rymt bort efter mordet.

Kuddby vigselbok 1679 CI:1 sid.17

1679 d.1 januari Håkan Pärson i Wittinge och H. Ingeborg Hansdotter, hvilken tilförne ägde krogaren i Fryesta, (Fristad) Johan Olofsson, som för 11 åhr sedan rymde bort för begångit mord.

Om Krögaren Johan Olofsson lyckades hålla sig undan rättvisan återstoden av sitt liv vet vi inget om. Troligen blev han värvad till det militära och försvann i något krig. Hans ursprung är knepigt att spåra. Möjligen kan han vara bror med den senare Gästgivaren Olof Olofsson men det är bara spekulationer.

 

Danska krigsfångar och slagsmål i Gästgivaregården

Domboken 1676-10-18

Kom samma dagh för Rätten Krogaren Olof Olofsson i Frÿsta som sig på dhet högsta besvärade öfver sin swåger nembdemannen Joan Månsson ibidem, at han skal komit till honom medh wredes modh, och honom, hans hustru och barn med hugg och slag öfwerfallit: Begiärades at honom derföre et lagligt straf öfwergå måtte. Der till svarade Joan Månsson, at när han war tillsatt at arsta? dhe Danska fångarna, och om natten kom på Krogen: då han intet wiärderar eller någon afwund hade til någon människa: Höllo några drängar opå at spela kort, hvar medh han badh dhem hafwa återhåldh, och som Krögarens Söner deer med intet återwarande slog han dhen ene lÿtet, hvar opå han af Krogaren hans hustru och dotter skall wara slagen och Krogaren skiält både honom och nämbdeman Jöns Svensson i Sörby för tiufar och skiällmar. Tÿ är både hans och Jöns Svenssons begiäran, at Krogaren derföre Lagl. pligtar. Beropades begge parterna dhet öfvriga sig opå dhessa drängar Nils Jahansson och Rahl Nilsson, sampt Peer Olofsson i Unnersta, begiärades, at som dhe om god wetskap hafva. Rätten wille dhem ederligen examera och afhöra, dhet des effterkommit blef, då dhe särskilt witnade som föllier.

Nils Johansson i Frÿsta effter aflagd edh på book, witnade at när de skulle arsta? fångarna, spelte bn. Nils Johansson, Rahl Nilsson och 2 Krogarens söner kort. I dhet samma kom Joan Månsson dÿt och badh dhem medh sit kortspel hafwa återhåldh, dhet Nils Johansson och Rahl Nilsson effterkomma. Men effter Krogarens söner alt framgient spelade kort, tog Joan Månsson dhen ene nembl. Måns Olofsson lÿtet i håret, hvar medh poiken lop in, och då kom Krogarens dotter uth, som fattade uthi Joan, och när Krogarens hustru utkom, och gick til Joan Månsson, skiöt han henne omkull, hvar medh Nils Jahansson gick på andra sÿdan om bÿggningen, och weet intet huru dhet meer aflop.

Efter giord eedh å book witnade Rahl Nilsson, at när dhe argtade? fångarna, spelte dhe för måhloo skul kort, hvar medh han och Nils Jahansson effter Joan Månssons inrådan de återvarade. Men som Krogarens söner, Joan Månsson warning intet akgtade, togh Joan uthi sonen Måns Olofsson och slog honom lýtet, hwar medh Måns lop in åth stugun och sade åth Joan Månsson, sig tööt gifva digh utaf en ÿxhammar: Deer medh Olof Olofssons dotter och hustru utkomma, och opå Joan brukade? mun, tÿ skiööt Joan Krögarens hustru ifrån sig, då kom Krogaren Olof Olofsson uth hafvandes en kiäpp i handen frågandes honom som perlementade. Och då slog han Joan Månsson med kiäppen et slag, och togo altså dhe ihoop i hååret: men blefwo af qwinnfolken åtskilda: Sedan bödh Joan Månsson godh natt och Krogaren svarade dhen …ade hafvwer du medh digh sin skiälm. Elliest witnade bn. Rahl Nilsson, at om morgonen nest deer effter gick Olof uth för sin port, och mante Joan Månsson till sigh, och då skiälte han Joan Månsson för en tiuf och skiälm. I dhet samma badh Krogaren hålla föredrag medh sådana skildsord, deer opå gaf Olof et sådant swar at dhet kom honom intet medh, tÿ han war och een skiälm.

Witnade och Lähnsmansdrängen Olof Andersson i Biörkelundh, at Krogaren Olof Olofsson i Frÿsta hade dhet Joan Månsson hade handterat hoos honom som en tiuf och skiälm: Detta opsattes för dhet widlÿftigast skull till morgondagen.

Den 19. Dito Continuerades Tinget. Närvarade: I Häradshöfdingen Wäll. Erik Paulsson frånwaro och opasslighet: Samuel Regner.

Då tillspordes Krogaren Olof Olofsson i Frÿsta, om han bewýsa kan, at han, hans hustru, Dotter eller son hade af Joan Månsson slagsmåhl bekommit någon åkomma. Deer til swarade han at dhe alla woro blå och blodiga. Begiärandes inständigt oppskof her medh til nästa ting och Måns Jönsson i Höckersta ankobst, som deer om skall godh kundskap hafwa, hwilken dilation honom bevilliades.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *